Sakta men säkert, så..

Hade kemiprov idag och det känns som om jag fick G på det, men jag ska inte ropa hej än.. Men äntligen har jag kommit iväg och simmat! Det blev Kockums Fritid till slut (gick dit från skolan, ligger ju rätt nära), men jag är inte helt nöjd med deras simhall, så jag ska nog testa Friskis också innan jag köper nåt medlemskort. Fick pausa lite efter de första 4 längderna, fick ont i både armar och svanken. Sen gick resten som en dans, vet inte hur det går ihop.. Blev iaf 40 längder allt som allt; dubbelt så många än vad jag hade lovat mig själv. :) Försöker åter igen sätta igång med pulver, med start idag (har uppenbarligen inte lyckats hittills). Resten av dagen blir nog inga problem, för om 2 h är jag på väg till sjukhuset i Lund för att sova där och genomgå en sömnapnéutredning (resultatet avgör sedan om jag kommer stå i kö i Lund eller Landskrona för en operation).


Vad mer, vad mer? Det har nog inte hänt så överdrivet mycket i mitt liv på sistone, men vi har äntligen kommit nån vart med inredandet. :) Hallen blev halvklar i söndags (bild här ovanför) och vi har fått ny matta i köket, och köpt nytt matbord. Hallen blir klar på lördag, är det tänkt. Mattrullen och stegen ska naturligtvis bort och lådan (som innehåller katternas toalåda) ska kläs i tyg, och så ska det stå en stooor spegel lutandes mot väggen som syns allra längst till vänster på bilden. :) Sist men inte minst så ska jag sätta upp svarta panelgardiner i köket, för fönstret som syns i bild. Det börjar äntligen kännas som ett hem nu.

Oanade talanger

Idag hade vi en genomgång av biologitentan på lunchen och döm min förvåning när jag märker att jag slipper omtentan. :O Tentan bestod av en stor del (ekologi) och en liten del (genetik), och jag misstänkte att jag kanske, kanske kunde få G på den lilla delen. Men istället blev det G på den stora och ett(!) poäng från G på den lilla. Jag ska därför få komplettera genetiken nu, och slippa göra omtentan på den delen. Jag är fortfarande i chocktillstånd, var så himla säker och inställd på att få U på allting. Känns nästan lite tomt att slippa plugga till omtentan på jullovet. :P Men den tiden ska jag se till att plugga engelska och samhäll istället (som jag måste tenta från VG till MVG på Komvux).

När jag kom hem hade resultatet från Högskoleprovet kommit, också. Där blev det dock ingen glad överraskning; fick 1,5 som vanligt. Måste höja mig 1-2 steg där för att vara garanterad att komma in i Lund.

Men i det stora hela är jag väldigt nöjd. :D

Bedövande skönt

Har precis kommit hem från en 65 min lång promenad. Det blev ingen simning i morse (klarade naturligtvis inte av att gå upp kl 6 när jag inte "behövde"), så jag bestämde mig för att gå till stan och hämta ut biljetterna till Paul Potts. I princip hela vägen dit så värkte smalbenen något enormt, jag fick bita ihop för att inte börja gråta. Men nånstans vid vändpunkten (Ticnetombudet) så vände det, precis som om kroppen själv bedövade smalbenen åt mig (kunde känna smärtan där "innanför", men det gjorde inte på långa vägar lika ont som på vägen dit).

Det blev alltså 65 min och ~5 km. Inte så mycket att hurra för om man är normalviktig, men nu är ju inte det fallet med mig. Och jag måste ju börja nånstans. Ångrar att jag glömde pulsklockan/-bandet, hoppas jag kommer ihåg dem nästa gång.

Så nu sitter jag här, fortfarande med "bedövade" smalben som bultar av protest innanför allt fett (och förhoppningsvis lite muskler). Och är jäkligt stolt över att jag trots allt gjorde nåt. :)

Imorgon blir det läkarbesök i Ljungby, håll tummarna för ett positivt besked!

Friskis it is!

Idag har vi äntligen fixat de nya skrivbordsbenen under det bredaste skrivbordet, så det känns liiiite mer beboligt. Dock så är hallen fortfarande tom (sånär som på en stol och vårt gamla skoställ) eftersom hatthyllan (fast i svart) vi vill ha inte fanns inne i Malmö, så vi skippade IKEA helt denna helgen.

I morse var det meningen att jag och Henkan skulle ta oss till Kockum Fritid (jag för att simma, hon för att springa), men jag var så sjukt trött att jag fick ställa in (jag måste fan göra något åt mitt kolossala sömnbehov -12 h bara inatt..). Fick Sebbe att gå med på att simma på eftermiddagen, men när vi kom dit så visade det sig att motionssimningen stängde redan kl 11 på söndagar (fast "plask och lek" fortsatte till kl 15). Gah!

Har kollat runt lite mer nu och tror ändå jag skaffar medlemskap på Friskis, istället. Vill ju ha ett ställe där man kan simma också, och då begränsas genast urvalet till Kockum Fritid eller Friskis, varav Kockums inte har så latjo öppettider på sin simhall. Friskis har ju sin vanliga gympa också, där jag borde kunna klara av bas (den har alltid varit sjukt lätt innan, men nu väger jag också en hel del mer sen sist jag testade..). Sen faller det sig så att Helle också har kort på Friskis, och det vore jättekul att gå och träna ihop igen (vi gick på just det Friskiset när vi var.. 15-16?). :)

Åååh, nu vill jag bli aktiv igen! Tror jag ska försöka lägga mig snart, så jag kan gå upp tidigt och gå till bibblan och plugga och sen till Friskis och simma. Om det blir av så blir det nog min mest aktiva dag på ett halvår.. Tragiskt. :/ Men man måste ju börja om nån gång.

Tillägg: Just ja, en stor KRAM till Henkan också, för hon alltid finns här för mig och lyssnar på mig (nåja, ibland ;)) och vågar fräsa till ifall hon tycker jag är dum i huvudet (vilket tydligen är rätt ofta :P). Du är den bästa hobby-KBT:are som finns. :) <3

Fast i det förflutna

Jag hatar att vara så jäkla långsint och känslig när det gäller min barndom och uppväxt. När kommer man egentligen över sin bakgrund och kan leva normalt som en välfungerande vuxen? Ja, det är en retorisk fråga. Min syskon verkar klara sig mer eller mindre utan problem, varför ska det då vara så himla svårt för mig att släppa och gå vidare? Det är tragiskt att det ens ska behövas, men jag valde inte min uppväxt själv och det är inget som kan ändras på såhär i efterhand ändå, så varför inte bara bita i det sura äpplet, acceptera(??) det som hänt och gå vidare med sitt liv?

Jag känner att jag äntligen börjar komma nånstans nu, att jag stått och trampat på samma ställe i flera år, alternativt gått i cirklar då och då, men nu äntligen verkar det som om det kommer att kunna släppa, och jag kan gå vidare. Men för att kunna det så måste jag komma över mitt förflutna, förstå att det inte är något jag kan göra något åt, utom att skaffa en bättre barndom för mina egna barn.

Men hur tusan kommer man över sånt, hur går man vidare? Jag känner att jag behöver hjälp på den punkten, men ingen har tid. Tror att kognitiv beteendeterapi kan vara lösningen, jag har t.o.m. kollat privata alternativ men alla är uppbokade. Vad säger det om Sverige, egentligen? :/

Det är så himla frustrerande att vara på gränsen; att se vissa saker, eller ja, det mesta, nyktert, men när vissa grejer nämns så är man 8-10 år igen och ens högsta önskan i hela världen är att mamma och pappa ska skiljas. Att tala ut hur jag känner för mina föräldrar vore en bra lösning, eller hur? Synd bara att det ena alternativet är en återvändsgränd och det andra en känslostel vägg som vänder kappan efter vinden.

Fan också.

Paul Potts

Vill så gärna se honom i Malmö i maj (extrainsatt konsert), måste bara hitta någon som vill gå med mig. Eftersom min syster inte ens hört talats om honom när jag frågade henne så känner jag att det är mitt ansvar att visa hans allra första framträdande, som fått mer än 16 miljoner visningar på YouTube på de 5 månader videon legat uppe. Så rensa bort allting omkring, koncentrera dig på videon och tryck på play. Fäller du inte en enda tår eller ens får gåshud så är du officiellt förklarad en robot.

I give you.. Paul Potts.

Memoriiiiieeeees

En kompis la precis upp 5(?) år gamla foton på mig/oss på Facebook. :'D

Precis vad jag behövde; kunde inte låta bli att äta lite överblivet godis från igår alldeles nyss (har annars hållt mig till pulver idag), men nu ska jag banne mig ut och gå lite. So long!